Forskare Fredrik Rakar ger sin syn på Trelleborgsmodellen

Just nu pågår införandet av Trelleborgsmodellen i Kungsbacka kommun. Fredrik Rakar är forskare vid Högskolan i Kristianstad och har i uppdrag att analysera modellen och hur den hittills har fungerat i Trelleborg där man nu arbetat med den några år.

Införandet innebär att vi skiftar från ett socialt perspektiv till ett arbetsmarknadsperspektiv när det gäller mottagande av ensamkommande barn, nyanlända och andra som är i behov av försörjningsstöd.

Ett bra resultat

På uppdrag av Vinnova och SKL bedriver Fredrik Rakar följeforskning där han analyserar hur implementeringen av Trelleborgsmodellen hittills har fungerat. Han säger att den ser ut att ha nått ett bra resultat. Samtidigt måste forskare vara ödmjuka inför vardagens komplexitet och förstå att det finns många lager i ordet ”fungera”.

- Jag anser Trelleborgsmodellen fungera bra för dem som söker försörjningsstöd, den fungerar också bra för det team som jobbar med den och för de företag som söker medarbetare. Sen är alla förändringsresor svåra och det finns säkert de som inte sett vinsterna med det nya arbetssättet, säger han.

De största förändringarna är organisatoriska

Fredrik Rakar anser att det är viktigt att se förändringen på två nivåer. Skillnaden i synsätt och mål för arbetet med försörjningsstöd och skillnader i arbetssätt och organisering.

- De största förändringarna är enligt mig organisatoriska, genom det väldigt drivna och processinriktade arbetssättet. Många kommuner säger sig ha anammat ett förändrat synsätt kring försörjningsstöd de senaste 10–15 åren. Men jag har aldrig sett denna ambition kopplad till förändringar av arbetssätt, ledning och organisering så genomgripande och konsekvent som den i Trelleborg. Jag anser att det främst är införandet av det oerhört drivna och resultatinriktade arbetssättet som är kärnan i Trelleborgsmodellen och anledningen till de goda resultaten, säger han.

Robot som en del av förändringsresan

Förändringsarbete är bland det svåraste som finns i organisationer och väldigt komplext. Därför är Fredrik inte förvånad över att införandet av en robot mött en del oro.

- Men i detta fall ser jag oron kring just roboten som missriktad. Roboten är bara konsekvensen av ett större förändringsarbete internt och lösgör resurser från enkelt rutinarbete till mer kvalificerade insatser. Många professioner klagar på att den ständigt växande administrativa bördan är i vägen och hindrar dem i deras arbete med människor. Här minskar istället bördan och mer tid ges till att möta människorna som söker försörjningsstöd, säger han.

Trelleborgsmodellen - en chans att reflektera kring hur vi ser på vårt jobb

Vad är kärnan i vårt uppdrag? Vem jobbar vi för? Vad kan jag bidra med varje dag? Hur vet vi att vi gör rätt saker för målgruppen? Enligt Fredrik är det frågor som Trelleborgsmodellen kan bidra till att reflektera kring.

- Det kan vara en jobbig process, men väl värt det. Både för medarbetarna och för de som söker försörjningsstöd. När svallvågorna från förändringsarbetet väl har lagt sig, så tror jag att både medarbetare, försörjningsstödstagare och staden kommer att uppleva ett uppsving. De interna vinsterna blir en ökad meningsfullhet och arbetstillfredsställelse, externt blir det fler som går från försörjningsstöd till arbete och för företagen blir det lättare att hitta arbetskraft, säger han.