Vattenbrist i 1800-talsstaden

Under 1800-talet hade de 800 invånarna i Kungsbacka stora problem med att få rent vatten. De bodde alla mellan Kungsbackaån och Söderrå, söder om dagens Vallgatan. Även djuren bodde där.

Genom staden gick öppna avloppsdiken. Åarna spred en vidrig stank. Farsoter härjade ofta, förutom kolera även rödsot, nervfeber och smittsamma tarmsjukdomar.

Friskt dricksvatten fick hämtas från Hede källa och den mindre Risakulle. Visst hushållsvatten kunde hämtas i karet på torget, som tillkommit för att trygga vattentillgången vid eldsvåda.

Trots att den nya staden var uppbyggd med bredare gator var brandrisken ett ständigt hot.

1876 borrades efter vatten på en plats på torget. Men vattnet där var salt och odrickbart. Samma sak hände när man borrade vid Kolla gästgiverihemman.

Vatten från Skårsjön löste problemen

Först när stadsfullmäktige beslutade att ta vatten från Skårsjön i Anneberg löstes vattenförsörjningen. 1897 invigdes den första vattenledningen. Vattnet filtrerades i en anläggning vid sjön och leddes via självtryck i en sex kilometer lång gjutjärnsledning till Tölöberg, där en vattenreservoar om 500 kubikmeter byggdes, dels insprängd i berget. 

Sjöns vattenmängd beräknades till 240 000 kubikmeter. Den skulle gott och väl kunna försörja 2 000 invånare, och ändå räcka om det skulle börja brinna i staden. Vattnet var fritt att använda för hushållen, men företag fick betala.

Skårsjöns vatten hade god kvalitet, men rören slammade successivt igen och 1930 började man bygga ytterligare en ledning. På 1940-talet omfattade det kommunala vattenledningsnätet två mil.

Invånarantalet var nu uppe i 2 300 och antalet vattenklosetter 700. 1941 sattes vattenmätare upp som minskade stadsbornas förbrukning. 

Fjärås blir grundvattentäkt

Kontakta gärna

Process- och driftsingenjör Ulf Carlsson
0300-83 41 48
ulf.carlsson@kungsbacka.se

Inspektör livsmedel Marianne Löfgren
0300-83 46 88
marianne.lofgren@kungsbacka.se