Kungsbacka stad var vid den här tiden inte någon betydande plats. Man beräknar att det fanns 150 invånare under 1580-talet. Borgarnas största inkomstkällor var utvinning av salt på Läsö, sjöfart mot Jylland och Sverige, handel med Marks härad i Sverige och jordbruk på stadens lyckor i norr och väster.
Efter att Halland blivit svenskt, temporärt från 1645 och slutgiltigt från 1658, blev det allt svårare att bedriva sjöfart på Kungsbackaån på grund av att ån alltmer växte igen.
Ingen hjälp till muddring
Staden fråntogs rätten att idka utrikes seglation 1646. Den fick tillbaka den rätten i viss utsträckning 1675. Staden begärde vid riksdagen 1675 hjälp för att muddra ån och landshövdingen fick befallning att lämna staden nödigt bistånd. Det blev dock inte genomfört på grund av Karl XI:s krig 1675-1679. Staden återkom med jämna mellanrum under 1700-talet med sin begäran om hjälp att fördjupa ån, dock utan resultat.
Kungsbacka var dock känt som en sjöfartsstad, men det berodde helt på den bondeseglation som främst bedrevs av kaptener från Onsala och Vallda. Berömdast av dem var kaparekaptenen Lasse i Gatan. Hans bedrifter ledde till att han fick rangen kommendör, blev adlad med namnet Lars Gathenhjelm och dog 1718 bara 29 år gammal.
Kungsbackas betydelse blev allt mindre. I en skrivelse till riksdagen 1746 skriver man: Staden är "helt liten, borgarna få och undantagandes tre borgare är de övriga helt utblottade och avsigkomna".
Sammanställt av Bo Lindgren
Tidigare bland annat administrativ chef
på mark- och bostadskontoret i Kungsbacka kommun
Mer information lämnas av
Informationsstrateg Barbro Ericson
Telefon: 0300-83 40 04
E-post: barbro.ericson@kungsbacka.se
