Lagen om offentlig upphandling (LOU) reglerar all offentlig upphandling vilket innebär att kommuner, landsting, statliga myndigheter och vissa av deras bolag ska följa lagen vid anskaffning av varor, tjänster och byggentreprenader.
Lagen baseras på EU-direktiv och motsvarande regler gäller även i andra länder som tillhör Europeiska unionen (EU) och EES.
Lagen togs fram 1993 och grundas på de EG-rättsliga principerna:

• Icke-diskrimineringsprincipen: som innebär att det är förbjudet att diskriminera leverantörer. Den upphandlande myndigheten får till exempel inte ge ett lokalt företag företräde, bara för att det är lokaliserat i kommunen.
• Likabehandlings-principen: som innebär att alla leverantörer ska behandlas lika. Alla måste få samma information vid samma tillfälle. Det är inte tillåtet att lägga till eller dra ifrån några kriterier vid utvärderingen av anbud.
• Transparens-principen: som innebär att hela processen kring en upphandling ska vara förutsägbar och öppen. Förfrågningsunderlaget ska vara klart och tydligt samt innehålla samtliga krav på det som ska upphandlas, så att anbudsgivarna får samma förutsättningar.
• Proportionalitets-principen: som innebär att kvalifikationskraven och kraven som  finns i kravspecifikationen måste ha ett naturligt samband med det som ska upphandlas. Kraven ska också vara i proportion till det som ska upphandlas, de ska till exempel inte vara orimligt höga.
• Principen om ömsesidigt erkännande: som bland annat innebär att intyg och certifikat som utfärdats av behörig myndighet i något av EU:s medlemsländer, ska godtas i de övriga medlemsländerna.

Syftet med upphandlingsreglerna är att upphandlande myndigheter och organisationer ska använda de offentliga medlen på bästa sätt, bland annat genom att uppsöka och dra nytta av konkurrensen på aktuell marknad.

Reglerna ska också ge företag/leverantörer möjlighet att tävla på lika villkor i varje upphandling.

Undantag från LOU
Det finns vissa undantag som inte omfattas av lagen om offentlig upphandling. I dessa fall brukar man göra en så kallad direktupphandling. En direktupphandling kräver ingen annonsering och kan till exempel genomföras:

• Vid kontrakt som understiger ett värde av 287 000 kronor. 
• Om det finns särskilda skäl, som mycket stor brådska som orsakats av oförutsedda omständigheter som den upphandlande myndigheten inte själv kunnat påverka, förutse eller råda över. 
• Om det vid ett förenklat förfarande som annonserats inte lämnades några anbud eller åtminstone inte några lämpliga anbud, och om de ursprungliga kontraktsvillkoren som beskrivits i förfrågningsunderlaget inte ändrats väsentligt, 
• Vid köp av varor som framställs enbart för ändamål gällande forskning, utveckling, experiment eller studier och under förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller för att täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
• Om det som ska upphandlas bara kan levereras av en viss leverantör, av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt, 
• Om upphandlingen gäller ytterligare leveranser från den ursprungliga leverantören, som antingen är avsedda som delersättning eller tillägg till tidigare leveranser och om byte av leverantör skulle medföra orimliga tekniska eller ekonomiska olägenheter.

Mer information hittar du på Upphandlingar.