Frågor och svar om gamla deponier

Vad händer nu?

Inventeringen är ett bra underlag som ger oss besked om vilka platser vi ska prioritera i en vidare undersökning. I de fall där kommunen är markägare kommer vi så snart som möjligt initiera provtagning av gamla deponier med riskklass 1 och 2 för att få ett bättre underlag att gå vidare med.

När det gäller deponier på privatägda fastigheter kommer förvaltningen för Miljö och Hälsoskydd att återkomma till fastighetsägarna med besked om vad som gäller för de olika fastigheterna. Deponierna är olika och kan ha olika riskbilder. För att se till att eventuell provtagning blir korrekt och effektiv tycker vi att man ska avvakta att Miljö & Hälsoskydd tar kontakt för att se vad som är lämpligt att göra på den aktuella deponin.

Varför har man inte gjort något åt dessa gamla deponier tidigare?

Gamla deponier är ett nationellt problem som härrör från en tid när man hade en annan syn på avfallshantering. På senare år har frågan blivit allt mer aktuell, och när Länsstyrelsen i Hallands län ville ta ett samlat grepp i hela länet så accepterade vi förslaget. Vi ser en fördel i att göra detta i samverkan med länsstyrelsen, det innebär att vi får en likartad bedömning som i de övriga Hallandskommunerna.

Behöver jag vara orolig om jag bor på eller intill en gammal deponi?

Kommunen och fastighetsägarna har känt till deponierna sedan tidigare. Däremot har vi full förståelse för att alla som bor i närheten kanske inte har känt till den historiska bakgrunden. 

Eftersom inventeringen inte har inneburit någon provtagning kan vi just nu inte säga hur farliga dessa platser är idag, eller ens om de är farliga alls. Det handlar om gamla deponier som inte har använts på länge. På den tiden de användes hade man en helt annan syn på deponier än vad vi har idag. 

Vem är ansvarig för en gammal deponi?

Enligt miljöbalken är det i första hand den verksamhetsutövare som har orsakat en förorening som är skyldig att stå för kostnader för eventuella undersökningar och åtgärder. Med verksamhetsutövare avses den som ansvarade för driften av deponin.

Om det inte går att finna någon ansvarig verksamhetsutövare kan i vissa fall fastighetsägaren bli ansvarig för föroreningarna. Myndigheternas krav på verksamhetsutövare eller fastighetsägare att genomföra undersökningar och sanering eller efterbehandling föregås av en utredning där man bedömer vem som har ansvaret för föroreningarna, en så kallad ansvarsutredning.

Vad ska privata fastighetsägare göra?

Miljö & Hälsoskydd skickade i maj 2015 ett brev till alla privata fastighetsägare med en första information om vilken riskklass deras fastighet hamnat i. Fastighetsägarna behöver inte vidta några åtgärder eller undersökningar just nu, utan Miljö & Hälsoskydd kommer att höra av sig igen när det blir aktuellt att besluta vad som bör göras och hur man ska gå tillväga.

Vem betalar för provtagning och sanering?

Det ska alltid göras en ansvarsutredning. Främst ansvarig är den som var verksamhetsutövare när miljörisken uppstod, det vill säga när det potentiellt farliga avfallet deponerades. I andra hand, om det inte går att finna någon verksamhetsutövare, faller ansvaret på markägaren.

Kraven är lika vare sig det är en privat eller offentlig verksamhetsutövare eller markägare.

Vem drev soptipparna när de var i bruk?

Före 1950-talet omhändertogs mycket avfall gårdsvis. Därefter blev det vanligare att kommunerna började ordna kommunala avfallsupplag.

Fem av de listade gamla deponierna var icke-kommunala, det vill säga de drevs inte av någon av de gamla lantkommunerna – Fjärås, Kungsbacka, Löftadalen, Onsala, Särö och Tölö – som var föregångare till Kungsbacka kommun. Verksamhetsutövare var olika företag och i något fall en privatperson. Alla företag kanske inte finns kvar eller så kan de ha bytt namn, så detta är en fråga som man behöver titta vidare på.

Kan det finnas fler gamla deponier än dessa som ni inte känner till?

I rapporten nämns 19 gamla deponier i Kungsbacka. På två av dessa hade det endast förekommit mellanlagring och en tredje plats var endast en slamdeponi vilket man inte har tagit med i denna inventering. Därför har 16 platser inventerats. Kommunen och länsstyrelsen känner inte till några fler platser som ska ha använts som deponier.

Hur kommer provtagningarna att gå till?

Inventeringen ger oss bra vägledning kring vilka ämnen eller föroreningar man ska analysera efter om vi exempelvis tar vattenprover. Men det är en bedömningsfråga vilka provtagningar som anses nödvändiga. En första undersökning eller provomgång kan räcka, eller möjligen ge ytterligare frågor att utreda och anledning att gå vidare i det enskilda fallet. Det är tillsynsmyndigheten som avgör. Tillsynsmyndighet i det här fallet är nämnden för Miljö & Hälsoskydd.

Vad gör ni åt riskklass 3 och 4?

Länsstyrelsens rapport är ett bra underlag för prioritering, och i nuläget handlar det om att främst titta på riskklass 1 och 2. I de flesta fall ser vi inga tecken på akuta risker och då är det viktigare att man gör rätt än att det går fort.

Men det kan finnas andra omständigheter att ta hänsyn till, till exempel om ett område ska exploateras eller att man upptäcker ett pågående läckage av farliga ämnen. I slutänden är det tillsynsmyndigheten – nämnden för Miljö & Hälsoskydd – som avgör vilka krav som ska ställas på de olika deponierna, även de med riskklass 3 och 4.